Min Blogg

16 September 2012

Hejsan!

Ja vad händer här hemma,,,inte mycket, i morgon är det 3 veckor sedan de opereade min droppfot,,varit hemskt dryga veckor, har haft jätteont, sovit mycket och varit väldigt osocial. Men det börjar äntligen lätta lite i foten. Ska ha gipset i ytterligare 3 veckor drygt och efter det blir det sjukgymnastik och dursalskena på dag som natt i ytterligare ca 3 månader, sedan kan man se hur resultatet av operationen lyckats,,,inget är som väntans tider....

Igår var vi faktiskt iväg på bio. Såg den nya Hamilton-filmen. Jag gillar dessa filmer. Jag satt i rullstolen med benet i högläge, det gick det med, fick ändra lite ställning ibland bara men det funkade. Måste ju se något annat än hemmet....

Idag ringde mamma och frågade om vi ville ha lite middag framåt dagen, det sitter ju aldrig fel så det ser jag fram mot. Freddie kommer oxå med, så skönt att få ha sin kära son  runt sig lite med, blir alldeles för sällan om jag får säga det...saknar honom här hemma....

Dottern är fortfarande på semester på Cypern med en kompis, men de kommer hem  snart, skönt, för det blir så tyst här hemma när bara jag och gubben är hemma, plus alla katter och Bella förstås. Verkar som om Onja är dräktig! Hon sover mer, tuttarna har blivit rödare, så jag hoppas hon har små bebisar i magen. V 42 ska de komma isåfall... Isora är ju parad (om de nu gjorde det) men inga rosa tuttar ingen mage, men inget nytt löp heller, hon skulle isåfall ha v. 41 men jag tror inte på detta....men bara att avvakta....

Längtar efter små bebisar som förgyller tillvaron, det bästa i livet! Att ha kattungar är bland det mysigaste man kan ha, mycket jobb och mycket utgifter, men en underbar hobby och delvis livsstil.

Just nu ligger jag här i sängen och skriver med lap-topen på magen, jämte mig har jag 4 katter som ligger och spinner och sover om vartannat, så mysigt. Bella ligger jämte mig på golvet och hon ska snart få följa med och leka med mina föräldrars collie Jazztin, det gillar hon, hon har så tråkigt nu när hennes lillmatte är bortrest och jag sitter med benet i gips. Tur hon kan vara ute på gården så mycket hon vill och husse brukar gå ut och kasta lite boll med henne.

Annars är allt bra här hemma, bara att ta en dag i taget och hoppas på att man snart kan gå igen och slippa hoppa på ett ben för det sliter så på resten av kroppen. Men allt har sin tid....

Ha det bra alla!

Kramar Monica Hjärta